Björktrast
Turdus pilaris
Björktrast är en trast som är vanligt förekommande i sitt häckningsområde i norra Palearktis. Merparten av björktrastens läten är tjattrande.
Utseende
Dess nacke, övergump, nedre delen av ryggen, huvudets ovansida och kroppssidorna är askgrå. Skuldrorna och övre delen av ryggen är kastanjebruna och de undre vingtäckarna är vita. Bröstet är orangebeige och också vattrad med längsgående mörka streck. Den har ett ljust ögonbrynsstreck, är mörkfärgad mellan ögat och näbben som är gulorange med en grå näbbspets och den har mörkgrå ben. Längden är 22–27 cm och vingspannet 39–42 cm.
Utbredning
Sedan 1937 häckar de också på sydligaste delarna av Grönland. De nordliga häckningspopulationerna är flyttfåglar och flyttar söderut i Europa och Asien. Den övervintrar exempelvis på Island, över större delarna av Storbritannien, Iberiska halvön och Italien, och den uppträder så långt söderut som Madeira, Egypten, Israel, Irak, och Kina. Grovt taget kan man säga att de björktrastar som häckar norr om Mora flyttar söderut om vintern. I Sverige har björktrasten dock minskat i antal med 10–25 procent de senaste 15 åren.
Levnadssätt
Buk och undergump är vit och den är kraftigt vattrad med pilspetsformade svarta fläckar på kroppssidorna under vingarna. Dess vanligaste läte är ett skränigt upprepat ”schäckande”. Locklätet i flykten är också ett liknande upprepat ”tjackande” som pågår i några sekunder, men även ett tunt, högt ”giih”. I allmänhet är den inte sen att använda sitt tjatter för att varna för kattugglor, katter eller andra faror. På hösten och vintern livnär de sig företrädesvis av rönnbär, enbär, lingon, fallfrukt och dylikt. Trastar har länge varit uppskattad mat och man har funnit benrester i europeiska grottlämningar som dateras till senaste istiden. De jagades främst med snara, limsticka och slunga. Källor hävdar att det med slunga fångades 600 000 fåglar under en säsong i Preussen under 1600-talet, medan en annan källa hävdar att det årligen fångades 1,2 miljoner björktrastar bara i östra Preussen.
Häckning
Den lever mest i större flockar och den föder ofta upp mer än en kull om året. Boet som byggs i en trädkrona är öppet. Honan lägger vanligtvis 5–6 ägg som är ljusgröna med bruna fläckar. Dessa ruvas av honan i 10 till 13 dygn. När ungarna är kläckta tar föräldrarna hand om dem och efter 11 till 15 dygn är de flygfärdiga.
Status
Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas mycket preliminärt till mellan 27,1 och 52,6 miljoner vuxna individer. Den är sedan 2020 upptagen på Artdatabankens rödlista som nära hotad (NT).
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org