Brun kärrhök
Circus aeruginosus
Utseende
Den uppfattas dock som slankare med smalare kropp och vingar och längre stjärt. Som hos flertalet rovfåglar är honan större än hanen. Den adulta hanens rygg och ovansidan av armpennorna och inre vingtäckarna är bruna. Den har en ljust gråblå stjärt och undersida. Den adulta honan är mörkt brun, med ljus teckning på huvudet och vingens framkant. Honan visslar pipigt och ljust, "psii-i" när hanen kommer med ett byte.
Utbredning
Den häckar i jordbruksmarker och vassrika slättsjöar i stora delar av Europa och Asien, österut till nordvästra Kina, samt i Nordafrika. Vintertid flyttar den till Medelhavsområdet, Afrika söder om Sahara, Mellanöstern och Sydasien. Den häckar i nästan alla länder i Europa, men är frånvarande i norra Skandinavien och i fjälltrakterna. Den är sällsynt på de brittiska öarna och häckar för närvarande inte på Irland och i Wales. I Mellanöstern återfinns populationer i Turkiet, Irak och Iran och i Centralasien sträcker sig artens utbredning österut så långt som till nordvästra Kina, Mongoliet och Bajkalsjönsregionen i Sibirien.
Levnadssätt
Handpennorna och de yttre vingtäckarna är ljust gråblå och det yttre vingpennorna är svarta. Ungfåglarna liknar honan, men saknar mycket av den ljusare teckningen. I flykten kretsar den med karakteristiskt lyftade vingar. Varningslätet är snabba "kveck-ek-ek-ek-ek". Dessa behandlas idag som goda arter: brokig kärrhök (C. Maillardi) och réunionkärrhök (C. Maillardi) på öar i västra Indiska oceanen.
Häckning
Häckningssäsongens början varierar från mitten av mars till början av maj. Det plattformsliknande boet byggs direkt på marken av grenar, vass och gräs. I genomsnitt lägger den tre till fem ägg, men kullar med upp till åtta ägg har observerats, som ruvas av honan i 31–38 dagar. De är känsliga för störning under parningssäsongen och många får livshotande skador av förgiftning från blyhagel.
Status
IUCN kategoriserar den som livskraftig. Genetiska studier visar vidare att kärrhökarna är inbäddade i höksläktet Accipiter så som det är traditionellt är konstituerat. Det medför att antingen bör de distinkta kärrhökarna inkluderas i Accipiter eller så bör Accipiter delas upp i flera mindre släkten. I ett flertal länder är den en skyddad art och har därför återigen ökat i antal.
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org