Buskskvätta
Saxicola rubetra
Buskskvättan är brunspräcklig, med vit buk, brungul övergump, vit stjärt med brett svart ändband och brett, ljust ögonbrynsstreck.
Utseende
Den är 12–14 centimeter lång, har ett vingspann på 21–24 centimeter och den hoplagda vingen mäter ungefär 75 millimeter. Strupen och övre delen av bröstet är orange, men detta är färgstarkast hos den adulta hanen i häckningsdräkt. Den adulta hanen i häckningsdräkt har mörka örontäckare, svart ögonstreck och ett tydligt vitt ögonbrynsstreck. Buskskvättan har gråsvarta ben, gråsvart, kort och rak näbb, och svart iris. Ett kännetecken som skiljer från många andra arter buskskvättor, och även stenskvättan, är att buskskvättans övergump har samma färg som ryggen. Ofta sitter buskskvättan upprätt på en stolpe, taggtråd, uppstickande pinne eller liknande och knycker långsamt på stjärten.
Utbredning
Den häckar i ängs- och hedmark, i dikesrenar samt på kalhyggen och glest bevuxna myrar i Europa och västra Asien. Vintertid flyttar den huvudsakligen till Afrika söder om Sahara. Den övervintrar främst i tropiska Afrika söder om Sahara, från Senegal och österut till Kenya och söderut till Zambia. Mindre antal övervintrar även i nordvästra Afrika i Marocko, norra Algeriet och Tunisien. Enstaka individer har observerats nordöst om häckningsområdet på Island, under flytten på Kanarieöarna och Kap verde och söder om vinterområdet i norra Sydafrika.
Levnadssätt
Buskskvättans sång är renare och mer omväxlande än stenskvättans och innehåller ofta härmstrofer. Dess varningsläte är en mjuk vissling som avslutas med ett eller flera hårda smackande, "ju teck, ju teck-teck". Sparsamt påträffas den i fjällbjörkregionen men mest i anslutning till myrar i dalgångarna. Den anländer till häckplatserna i sista dagarna i april och under maj. Bortflyttningen sker huvudsakligen i augusti. Den har ett karaktäristiskt sätt att sitta på en lodrät kvist, högt uppe i en buske eller på toppen av en hög kvist, med fötterna på mycket olika höjd, men ändå med kroppen upprätt. Den är livlig och har sprittande rörelser.
Häckning
Den lägger fem till sju grönblå ägg i ett öppet bo som byggs i en buske eller på en grästuva. Den lämnar häckningsområdena mellan mitten av augusti till mitten av september, men enstaka individer kan stanna kvar till oktober. I Storbritannien är den rödlistad och mellan perioden 1972–1988 var den helt försvunnen från sina häckningsområden på låglandet i söder och öster. Orsaken till tillbakagången är delvis okänd, men klart är att förändringen av jordbruket med igenläggning av öppna diken och färre åkerrenar missgynnar arten starkt.
Status
Världspopulationen uppskattas till 20,5 och 28,1 miljoner adulta individer. Sedan 2015 upptas den därför på Artdatabankens rödlista, som nära hotad (NT).
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org