Flodsångare
Locustella fluviatilis
Globalt anses beståndet av flodsångaren livskraftigt.
Utseende
Undersidan av stjärten är mörkare och har vita fjäderspetsar, som ger ett kontrasterande mönster. Könen är lika, som hos de flesta sångare, men juvenilerna är gulare på undersidan. Beståndet är dock litet och faktiskt inte växande, utan verkar ha stabiliserat sig på en låg nivå. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor. Beståndet uppskattas till mellan 200 och 600 könsmogna individer.
Utbredning
Den förekommer i centrala och östra Europa samt i västra Asien. Vintertid flyttar den till Afrika. Den är en flyttfågel som övervintrar i sydcentrala och sydöstra Afrika. Flyttningen koncentreras till sydöstra Europa och västra Medelhavsområdet. Tillfälligt har flodsångaren noterats västerut i Europa till Frankrike och Storbritannien, norrut till Island och Svalbard och i sydost i stora delar av Mellanöstern. Genetiska studier visar att flodsångaren är närmast släkt med vassångaren (Locustella luscinoides), och dessa två förvånande nog systergrupp till den sparsamt utbredda afrikanska arten bambusmygsångare (L.
Levnadssätt
Där för den en mycket tillbakadragen tillvaro i tät växtlighet intill vattendrag. Liksom nära släktingarna vassångare och gräshoppsångare har den en mycket utdragen och insektslik sång. Sången är ett monotont mekaniskt insektliknande skyttlande, som ofta framförs i skymningen. Den liknar gräshoppsångarens, men har mer drag av symaskin och kan pågå under lång tid. Det första fyndet gjordes 1937 vid Lindesberg i Västmanland. Under perioden 1989–1999 rapporterades i snitt drygt 210 sjungande flodsångare varje år, med tyngdpunkt i landskapen runt Mälaren och Hjälmaren. Idag anses den vara en del av den svenska häckfågelfaunan med sällsynt förekomst i Götaland, sydöstra Svealand inklusive södra Dalarna och utmed Norrlandskusten till södra Västerbotten. Fågelns vetenskapliga artnamn fluviatilis betyder just "av en flod", efter latinets fluvius för "flod".
Häckning
Trots fågelns mycket tillbakadragna leverne har ett femtontal säkra eller sannolika häckningar rapporterats till och med 1999. Den lägger fem till sju ägg i ett bo i en grästuva eller på marken, ofta under en buske. Äggen ruvas i knappt två veckor och ungarna matas sedan av båda föräldrarna. Den är skygg och mycket svår att få syn på, utom ibland när den sjunger.
Status
Därefter dröjde det till 1950 innan nästa observation, varefter arten har varit årlig besökare. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till mellan knappt 3,1 och drygt 5,5 miljoner adulta individer. Arten är därför upptagen på Artdatabankens rödlista, i 2010 års upplaga placerad i hotkategorin sårbar (VU) men från och med 2015 nedgraderad till den lägre hotnivån nära hotad (NT).
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org