Gråhakedopping
Podiceps grisegena
Gråhakedopping är en vattenlevande flyttfågel som förekommer i den tempererade regionen på norra halvklotet.
Utseende
Vintertid har den en mestadels mörkgrå och gråvit fjäderdräkt, med inslag av ljusbrunt, medan den under häckningssäsongen har en distinkt rödbrun hals, svart hätta och kontrasterande ljusgrå kind och strupe. Fötterna är placerade långt bak på kroppen, nära stjärten, vilket gör den klumpig på land. 1787 beskrev John Latham släktet Podiceps vars namn härstammar ifrån latinets podicis, vilket ungefär betyder "kloaköppning " och pes som betyder "fot", och refererar till doppingarnas placering av fötterna nära stjärten. Artepitetet grisegena härstammar från latinets griseus (grå) och gena (kind) och refererar, precis som dess svenska trivialnamn, till huvudteckningen hos den adulta fågeln i häckningsdräkt. Doppingarna är en distinkt grupp med små till medelstora vattenlevande fåglar, som skiljer sig anatomiskt ifrån alla andra grupper med fåglar och som bland annat har flikar mellan tårna istället för simhud.
Utbredning
holbollii som förekommer i Nordamerika och östra Sibirien. Arten övervintrar till största delen i lugnt vatten utmed havskuster, precis utom räckhåll för vågorna, men vissa övervintrar även på större sjöar. Gråhakedoppingens närmsta släkting är skäggdoppingen som förekommer i Europa och västra Asien. Det är möjligt att gråhakedoppingen utvecklades i Nordamerika för att senare sprida sig till Europa, där förändringen av föda till att även inkluderar insekter gjorde att konkurrensen minskade i förhållande till den enbart fiskätande större släktingen skäggdoppingen. Grisegena – nominatformen förekommer i Europa och västra Asien större gråhakedopping P. Holbollii (tidigare holboelii) Reinhardt, 1854 – förekommer i Nordamerika och östra Sibirien.
Levnadssätt
Den föredrar att häcka vid grunda vegetationsrika sötvatten som sjöar, våtmarker och dammar. Som alla doppingar är gråhakedoppingen en god simmare, en exceptionellt snabb dykare och reagerar på fara genom att dyka, snarare än att flyga sin väg. Den dyker efter fisk eller snappar efter insekter. Han placerade arten i den för tiden etablerade ordningen Colymbiformes som omfattade doppingar och lommar, och ibland även vissa alkor. Länge trodde man att de var besläktade med lommarna men 1935 visade ornitologen Max Stolpe att dessa båda gruppers likheter beror på konvergent evolution. Molekylära, morfologiska och ekologiska studier har visat att doppingarnas närmsta idag levande släktingar utgörs av flamingorna. Doppingarna delas upp i ett flertal släkten, där det geografiskt mest spridda är Podiceps med nio arter, varav en är nyligen utdöd.
Häckning
Arten, vars närmsta släkting är skäggdoppingen, tillhör den distinkta ordningen doppingfåglar och placeras i den ordningens geografiskt mest spridda släkte Podiceps (Doppingsläktet). Gråhakedoppingen är något mindre och kompaktare än skäggdoppingen med en kortare och grövre hals. Den har en komplicerad parningslek som bland annat omfattar höga läten. När de väl har bildat par bygger de ett bo av material från vattenväxter som placeras ovanpå flytande vegetation. Den är närmre i storlek med skäggdoppingen men den senare har längre hals med en tydligare kontrasterande huvudteckning, och uppvisar alltid ett vitt parti ovanför ögat.
Status
Den sväljer även egna fjädrar, förmodligen för att skydda matsmältningssystemet. Under spelet är den högljudd med grova upprepade "gahrk", och jämrande "aauooooh", som antingen yttras av ensamma fåglar eller i duett, både nattetid och dagtid, och ofta ifrån ett skyddat läge. Populationsutvecklingen har inte beräknats men trenden bedöms inte vara minskande.
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org