Gråtrut
Larus argentatus
Gråtruten omfattade tidigare en stor mängd gråmantlade trutpopulationer på hela norra halvklotet.
Utseende
Den har vit undersida, vitt huvud, grå vingovansida, gul näbb med en röd fläck och vanligen skära ben. Beståndet är livskraftigt globalt, men i Finland minskar arten så pass kraftigt i antal att den numera anses vara utrotningshotad. Den adulta fågeln har en gul näbb med en röd fläck på undernäbben. Dess rygg är ljusgrå liksom vingarna där vingspetsarna är svarta med små, vita prickar. Ungfåglarna är brunspräckliga med mörk näbb och mörka ögon, och det tar fyra år innan den har anlagt sin adulta fjäderdräkt. Gråtruten liknar fiskmåsen men är större och kraftigare, har bredare vingar, ljusare ögon och en kraftigare näbb.
Utbredning
Fågeln förekommer i norra och västra Europa, från Barents hav till Biscayabukten i Frankrike. Den påträffas vanligen vid kuster, men framför allt i Norden uppträder den även i inlandet. Den har vidare större utbredning av svart på de yttre vingpennorna och komplett svart band på sex vingpennor istället för gråtruten som vanligtvis har det på fem. Det svarta partiet på de yttre vingpennorna hos den kaspiska truten har en utbredning som en månskära medan gråtrutens är mer triangelformad. Argenteus C. L. Brehm & Schilling, 1822 – häckar på Island, Färöarna, i Storbritannien och från västra Tyskland till västra Frankrike. Argentatus) Pontoppidan, 1763 – häckar från Skandinavien till Kolahalvön i norr och Nederländerna i söder.
Levnadssätt
Dessa urskiljs numera vanligen som egna arter. Benen är vanligtvis skära, men det finns individer med svagt gula ben. Läs mer om ruggning hos trutar och måsar. Den är också mycket lik flera andra gråmantlade trutar som tidigare behandlades som en del av arten (se Systematik nedan). Medelhavstruten (Larus michahellis) skiljer sig från gråtruten främst på sina gula ben. I förhållande till gråtrut har den mycket vitare huvud på hösten, och ett större svart parti av svart på vingspetsen med små vita fläckar. Den har en tunn röd orbitalring, som hos silltruten, medan gråtruten har en mörkgul ring. Kaspisk trut har oftast mörk pupill.
Häckning
Kön är i princip bara möjligt att bestämma under parning. Boet lägger den i en skreva i berget eller någon klipphylla. Några fåglar bygger bo vid större insjöar. I städer placeras gärna ofta boet i de klykor som bildas mellan skorstenar och spetsiga tak. Äggen är gröngråa med mörkbruna fläckar och läggs ett och ett under ungefär en veckas tid.
Status
Den varnar ungar som hamnar på marken med ett hundliknande "wauff", som kan stegras till ett "wuuff-wauff", om faran ökar. Tillsammans med silltruten ansågs den länge bilda en rascirkel; om man följer artens spridning österut ser man olika populationer som parar sig med varandra, men där ändarna möts är de reproduktivt isolerade, det vill säga olika arter. Möjligen återspeglar inte siffrorna den verkliga populationsutvecklingen. Sentida minskning kan också bero på att mängden öppna soptippar och övrig avfallshantering har förbättrats vilket minskar tillgången på lätt tillgänglig föda för gråtruten.
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org