
Grönbena
Tringa glareola
Grönbenan livnär sig mestadels på insekter och ryggradslösa djur, som den fångar genom att picka med näbben i grunt vatten eller i lerig jord.
Utseende
Till formen påminner grönbenan om en mindre rödbena (Tringa totanus), med långa gulgröna ben, lång smal svart näbb, grå-, beige- och svartspräcklig ovansida, ljus undersida och med ett kraftigt vitt ögonbrynsstreck. Föräldrarna ruvar äggen tillsammans men snart efter kläckningen flyttar honan och efter att ungarna blivit flygga flyttar även hanen. Grönbenan blir mellan 18,5 och 21 centimeter, har ett vingspann på mellan 35 och 39 centimeter och väger 34-98 gram. Den adulta grönbenan har på sommaren en grovt vattrad rygg i grått, vitt och beige. Vintertid har den en liknande dräkt men gråare och med ett mer enfärgat bröst. Den juvenila fågeln har en brunare ton och är finare vattrad på ryggen i beige.
Utbredning
Den är en utpräglad flyttfågel som häckar från norra Europa till östra Asien och övervintrar i södra Afrika, södra och sydöstra Asien och i Australien. Den häckar från maj till mitten av juli, främst på fuktig tajga och tundra. Den globala populationen är inte hotad, men lokalt, exempelvis i Europa, har den minskat, främst på grund av habitatförstöring. Den övervintrar i södra Afrika, södra och sydöstra Asien och Australien. De som övervintrar i tropiska Afrika flyttar på bred front över Europa och Mellanöstern, och rastar ofta norr om Medelhavet, speciellt i Italien och Frankrike innan de flyttar över Sahara. Den förekommer främst i det palearktiska barrskogsbältet men häckar på sina håll ända upp i videzonen.
Levnadssätt
Under flyttningen uppträder den ofta i mindre flockar vid våtmarker och kustområden. Sist flyttar juvenilerna, vilket sker i slutet av augusti. Dessa är även ljust gulgröna istället för skogsnäppans grågröna ben. Grönbenan har ett karakteristisk trestavigt visslande flyktläte på samma tonhöjd, jiff-iff-iff, och varnar med ett energiskt ipp-ipp-ipp-ipp. Sången framförs i spelflykt och är en snabbt, joddlande ramsa, ty-lylltilylltilylltilyll. Sången kan även höras i flykten under flytten. Vissa icke-häckande individer översomrar på vinterlokalerna. Under flytten rastar den, ofta i mindre men ibland talrika flockar, vid näringsrika våtmarker och slättsjöar, vid floder, tidvattenstränder och längs kusterna.
Häckning
Dess läten är karaktäristiska och på häckningsplats avslöjar den sig ofta då den låter höra sitt varningsläte sittande på en gren. Både under häckningen och flytten uppträder grönbenan nervöst och flyger regelbundet upp och låter höra sitt lockläte. Vid häckningsplatsen avslöjar sig ofta den ena föräldern på varningslätet när den sitter i en buske eller på en trädgren. Boet, som ofta är en uppskrapad grop direk på marken, placeras i tät vegetation, eller uppe på en grästuva, i närheten av vatten. Kullen på fyra ägg ruvas av båda föräldrarna i 22–23 dagar.
Status
På grund av detta kategoriseras arten som livskraftig (LC) av IUCN.
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org