Gröngöling
Picus viridis
Utseende
Den tillhör släktet Picus, vilka är hackspettarter med gröngrå fjäderdräkt. Fågeln kan bli cirka 32 cm lång och kan mäta upp till 52 cm mellan vingspetsarna och könen blir ungefär jämnstora. Både hona och hane kan, utöver den gröngråa fjäderdräkten, kännas igen på den röda hjässan och nacken. Den dagaktiva gröngölingen befinner sig ofta på marken, till skillnad från de flesta andra hackspettar och dess huvudföda är myror som den effektivt fångar med sin cirka 10 cm långa hullingförsedda tunga. Den har mörkgrön ovansida, blekt ljus- till grågrön undersida och lysande gröngul övergump, vilket syns bra i den bågiga, ofta lite långsamma flykten. Båda könen har röd hjässa och nacke och svart mustaschstreck – hanen med en röd kärna i det svarta – som räcker från näbben till bakom ögonen.
Utbredning
Den är en stannfågel som förekommer i västra och sydvästra Asien, samt i större delen av Europa förutom på vissa öar och i de nordligaste områdena. Den är en av de vanligaste hackspettarna i Europa. Gråspetten saknas i nordvästra Centraleuropa och är i jämförelse med gröngölingen mycket starkare knuten till berg och skog. I varmt vinterväder kan dessa läten höras i Centraleuropa redan i december och januari, annars dock först mot slutet av februari. Dess utbredningsområde är alltså i västra Palearktis.
Levnadssätt
Vingarna är vattrade i brunsvart, gult eller brunvitt. Skillnaderna mellan könen är mycket små. Hanar och honor är lika stora och väger lika mycket. Den är sammantaget betydligt mattare. De röda partierna på huvudet är oansenliga och oftast uppblandade med gråa fläckar. I motsats till gröngölingen har gråspetten grått huvud, mörkrött öga och endast ett smalt svart mustaschstreck. Ofta är det i första hand med hjälp av biotopen man skiljer fåglarna åt.
Häckning
Ungfåglarnas ruggning sker kontinuerligt och börjar redan i boet. I Bayerns alper bebor gröngölingen alla höjdlägen från 600 upp till 1400 meter över havet i ungefär samma utsträckning och påträffas upp till 1700 meter över havet. Gråspetten bebor samma områden men med något mindre häckningstäthet. Gråspetten är där begränsad till höjdlägen under ungefär 700 meter över havet. Som bohål tjänar i regel andra hackspettars efterlämnade häcknings- och övervintringshålor.
Status
Under dess förlopp blev två populationer av ursprungsarten åtskilda. På grund av sin starka specialisering på marklevande myror är gröngölingen sårbar för stränga vintrar med höga snötäcken. IUCN kategoriserar den som livskraftig. Arten är uppförd i Bernkonventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga livsmiljöer i bilaga II (skyddsvärd art), men i Fågeldirektivet är den inte uppförd.
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org