Gulsparv
Emberiza citrinella
Gulsparven är vanlig i öppna biotoper med enstaka buskar eller träd.
Utseende
Den adulta hanen har gult huvud, streckad brun rygg, kastanjebrun övergump och gul undersida. I andra dräkter är den liknande tecknad men i mindre intensiva färger. De duniga ungarna är bostannare, och tas om hand av honan och hanen i ytterligare elva till 13 dagar tills de är flygga. Födan består huvudsakligen av frön, under häckningssäsongen kompletterat med ryggradslösa djur. Den är långstjärtad och i alla dräkter har den en ostreckad rödbrun övergump och gula inslag i fjäderdräkten.
Utbredning
Förändringar i människans jordbruksmetoder har gjort att populationen har minskat i Västeuropa, men dess stora population och mycket stora globala utbredningsområde gör att gulsparven ändå klassas som livskraftig av IUCN. I det östligaste utbredningsområdet i västra och centrala Sibirien hybridiserar den ofta med tallsparv (Emberiza leucocephalos) som har sin västliga utbredninggräns i dessa trakter. Vintertid förekommer gulsparven även i Mindre Asien.
Levnadssätt
Sången är ganska karaktäristisk, men liknar tallsparvens. Tallsparven är för övrigt en nära släkting, och de kan ibland hybridisera och få fertil avkomma. Honan bygger ett skålformat bo, som placeras dolt, nära marken. Ett sångparti kan låta: tju, tju, tju, tju, tju, tju, tjuuu. Arten har även introducerats till Australien och Nya Zeeland. Dock kan den dra sig längre söderut under stränga vintrar. Gulsparven är monogam och börjar häcka när den är ett år gammal.
Häckning
Häckningen påbörjas vanligtvis i april eller maj. De tre till fem äggen är mönstrade med ett nät av fina svarta linjer. Honan ruvar äggen i tolv till 14 dagar. Gulsparven lägger två till tre kullar per år. Boet kan plundras av gnagare och kråkfåglar och de adulta fåglarna jagas av rovfåglar.
Status
De nordligaste populationerna är kortflyttare medan de sydligare är stannfåglar. Trots att populationstrenden är negativ anser inte IUCN att minskningen är så pass allvarlig att den är hotad, utan kategoriserar arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till mellan 65 och 90 miljoner vuxna individer. Trots detta har den svenska populationen sedan 1990-talet minskat.
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org