Havstrut
Larus marinus
Utseende
Hela fågelns längd är 61–74 cm, vingspannet 144–166 cm och den väger ungefär 1800 gram. Den adulta fågeln har svartaktig ovansida och helvit undersida, bröst, huvud, stjärt och övergump. Näbben är gul med en tydlig röd prick vid gonysvinkeln. Färgen på näbb, öga och orbitalring förändras gradvis under perioden fram till att fågeln anlägger adult dräkt under det fjärde levnadsåret. I juvenil dräkt har den helsvart näbb och brun iris. Med tiden blir näbbroten ljusare och vid tredje vintern har den bara ett svart band framme på näbben och en ljus näbbspets.
Utbredning
Den är endemisk för norra Atlanten och den största truten som häckar i Europa. Den förekommer även på Grönland och utmed Atlantkusten av östra Nordamerika. In i landet häckar den vid vissa av de större sjöarna i Sverige och Finland. Andra är stannfåglar, eller flyttar bara kortare sträckor, som exempelvis populationerna utmed södra Östersjön, på Norges och Sveriges västkust, i Danmark, Frankrikes nordvästkust, på Irland, i Storbritannien, Grönlands sydligare häckningsområden och utmed USA:s västkust. Under vintern återfinns havstruten också ute till havs i Nordsjön och Atlanten, utmed kusterna i Europa så långt söderut som Iberiska halvön, på ungefär 50° nordlig bredd, och i Amerika, så långt söderut som Västindien.
Levnadssätt
Den är en allätare och predator. Ofta omskrivs den som världens största trut. I flykten verkar den lugn med sina långsamma vingslag. De svarta vingarna är inramade av en vit kant och den har en vit slant längst ut på vingspetsen vilket gör att den får stora vita fläckar på vingpennorna i sittande ställning. Den har röd orbitalring och gul iris. I alla åldrar har den gråskära ben, vilket skiljer den från den adulta silltrutens gula ben. Detta syns sedan under tredje vintern då fågeln har mörknat rejält i jämförelse med året före. Lätet är likt silltrutens och gråtrutens, men är mycket mörkare och typiskt hest och skrovligt.
Häckning
Vårflytten tillbaka till häckningsområdena infaller i mars och april. Vanligast är att paret bygger sitt bo på en klippö i yttre havsbandet. Häckningstiden påbörjas i början av april till mitten av maj. Den placerar vanligtvis det omfångsrika boet direkt på marken, ofta i skydd av en klippa, i en spricka, eller mot ett träd. Honan lägger i genomsnitt två till tre ägg, men kullar med upp till fem har observerats.
Status
Trots att den globala utvecklingstrenden är oklar bedöms inte arten vara hotad utan kategoriseras av IUCN som livskraftig (LC). Den europeiska populationen uppskattas till 118 000–133 000 par, vilket innebär 236 000–266 000 adulta individer. Den globala utvecklingstrenden är oklar - vissa populationer ökar medan exempelvis den europeiska minskar. Sedan 2020 listas den som sårbar på Artdatabankens rödlista.
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org