Hökuggla
Surnia ulula
Hökuggla förekommer i norra Nordamerika, Europa och Asien.
Utseende
Hannar väger i genomsnitt ungefär 270 gram och honor 320 gram. I flykten har den med sin långa stjärt och vingform en höklik silhuett vilket gett den dess trivialnamn. Den har gul iris och ljusgul näbb. Huvudet och halsen är svartaktiga på ovansidan, med vita fläckar. För övrigt är den brun på ovansidan, med vita fläckar och vit på undersidan, med mörka tvärlinjer. Stjärten är brun med vita tvärband.
Utbredning
Den kan dock uppträda längre söderut som strykfågel under höst och vinter. Världspopulationen uppskattas till mellan 100 000 och en halv miljon vuxna individer, varav det i Europa tros häcka 10 400–53 900 par.
Levnadssätt
Den är delvis dagaktiv och lever av små gnagare och fåglar. Ögonkransarna är vita, med svarta borst. Vingpennorna är bruna, med vita fläckar. Liksom andra ugglor har hökugglan en rad ganska olika läten. Sången som hannen utstöter för att markera revir är distinkt och liknar ett rullande ”ho ho hoho y y yyyyyy”. Detta rop börjar jämförelsevis lågmält och stiger i ljudstyrka. Om ett par träffas är sången kortare och utförs ibland i duett. Ungarnas rop när de tigger om mat är däremot ett ”tschschui-epp”.
Häckning
Under parningsleken har honan ett tiggläte vilket påminner om ett hest ”chät”. Häckningen inleds i mars och ungarna lämnar boet i maj eller juni. Ungarna stannar kvar i nära boet och matas av föräldrarna under ett par veckor.
Status
IUCN kategoriserar den som livskraftig. Dock har den ett proportionellt större huvud än hökarna men i jämförelse med många ugglor ett ganska litet och runt huvud. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org