Järnsparv
Prunella modularis
Järnsparven häckar i tempererade områden i Europa och Asien upp till trädgränsen.
Utseende
Järnsparven påminner om en brunaktig sparv men med tunn insektsätande näbb och järngrått huvud. Födan består av insekter, spindlar och daggmask, och förstärks på vintern av bär och frön. Den adulta fågeln påminner om en sparv men har en tunn näbb likt en insektsätande fågel. Hjässan, ögonbrynet, nacken, strupen och bröstet är blygrått. Kroppen är mörk och enfärgad med djupt mörkbrun och svartstreckad rygg. Näbben är mörk och benen rödbruna.
Utbredning
Den förekommer också i västra Asien från Ural till norra Iran. De nordliga populationerna är flyttfåglar som övervintrar längre söderut medan den sydligare populationerna är stannfåglar. Arten introducerades till Nya Zeeland 1867 till 1882 och häckar numera i hela landet inklusive på Chathamöarna, Antipodöarna, Aucklandöarna och Campbellöarna. Författarna kommenterar dock att fler studier behövs vad gäller utbredning och status av iberiska järnsparvar liksom kontaktzonen med nominatformen. De föreslår också utvidgade tester för att undersöka om mabbotti även förekommer i centrala Italien. Den svenska populationen flyttar i september-november till västra och sydvästra Europa och återkommer i början av april.
Levnadssätt
Järnsparven lever i skogsmarker och håller sig ofta dold i täta buskage. Sången är monoton och den har en silvrig, högfrekvent stämma. Järnsparven håller sig ofta dold i buskage och liknande. Den observeras oftast främst på sången då den också tenderar att sitta mer synligt. Locklätet är ett tunt, högt "tih", den snabba, enkla högfrekventa sången är silvrigt klirrande och kan påminna om kungsfågelns. Tidigare trodde man att järnsparvarnas närmaste släktingar var gärdsmygarna, och ibland har de behandlats som trastar. På vintern äter den även bär och frön. Ungarna utfodras sedan av båda föräldrar i 11 till 14 dagar.
Häckning
Den observeras främst när den sjunger då den tenderar att sitta mer öppet. Den placerar sitt skålformiga bo i täta snår. Järnsparven uppvisar ett polyandriskt parningssystem där honan parar sig med flera hanar. Boet byggs av honan och placeras lågt över marken gömt i täta snår. Den första kullen går ofta förlorad.
Status
Järnsparven är inte hotad och kategoriseras av IUCN som livskraftig. Detta tillsammans med att utvecklingstrenden bedöms som stabil gör att IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org