Kaja
Corvus monedula
Han gav den namnet Corvus monedula.
Utseende
De utskiljer sig framförallt i fjäderdräktens färger på huvudet och nacken. Kajan är 34–39 cm lång och har svart fjäderdräkt med grå nacke och distinkt blek-grå iris. Den är en allätare som lever på det den kan få tag på, många olika sorters växtdelar och ryggradslösa djur, liksom avfall som den kan hitta i städer. På ovansidan av huvudet är den blåsvart. Dess rygg är svart, de undre kroppsdelarna mörkgråa, vingarna och stjärten är glänsande svarta. Kroppslängden är nära 34 cm och vingspannet 64–73 cm.
Utbredning
Den är huvudsakligen en stannfågel, men en del populationer i norr och öster flyttar söderut på vintern. Tidigare förekom den på Malta och i Tunisien men där förekommer den inte längre. Coloeus monedula spermologus, häckar i västra Europa, från södra Danmark söderut till södra Spanien, Italien, Ungern och Rumänien, och i Marocko och nordvästra Algeriet Coloeus monedula soemmerringii, häckar i Ryssland, Östeuropa, Mindre Asien, Mellanöstern, Iran, norra Afghanistan och nordvästra Himalaya i Kashmir. Coloeus monedula cirtensis, häckar i nordöstra Algeriet, tidigare även i nordvästra Tunisien.
Levnadssätt
Carl von Linné var den första som beskrev denna art formellt. DNA-analys har senare visat att denna art, tillsammans med klippkaja, är en tidig förgrening i släktet Corvus och tillräckligt olika de andra för att motivera att de klassificeras som ett eget släkte, Coloeus. Den är social och kommunicerar med läten. Den lever i en liten grupp med komplex social struktur, i jordbrukslandskap, öppen skog, bergsklippor vid havet och i städer. Kajan bildar monogama par som bygger enkla bon av kvistar i håligheter i träd, på klipphällar eller på byggnader. Spermologus men förs idag istället till C.
Häckning
Den lägger ungefär fem ägg som är blekt blåa eller blågröna, med bruna fläckar. Ungarna blir flygfärdiga fyra till fem veckor efter kläckningen. De äter också små gnagare, fågelägg och döda djur, till exempel sådana som dödats i trafiken. Dieten bestod till 84 % av växtmaterial utom under häckning, vid vilken huvudfödan utgjordes av insekter. Det finns observationer av hur den tagit ägg och ungar ur andra fåglars bon, till exempel sånglärka, mindre lira, tordmule, sillgrissla, gråhäger, klippduva, och turkduva.
Status
Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org