Koltrast
Turdus merula
Tidigare var koltrasten en utpräglad skogsfågel men den har sedan mitten av 1800-talet bosatt sig i parker nära bebyggelse samt i trädgårdar vilket idag gör den till en kulturföljare.
Utseende
Hanen känns igen på sin kolsvarta kropp, gula näbb och gula ögonring. Man räknar med att den svenska populationen består av cirka 1,8 miljoner par. Beståndet tilltar, men de observerade flyttfågeltalen minskar (till exempel i Randecker Maar). Flertalet fågelböcker uppger 23,5–29 cm, där honan upptar det mindre spannet, medan hanen är större. Den har ett vingspann på 35–38 cm.
Utbredning
Den räknas som den mest utbredda trasten i Europa. Koltrasten blev 1962 i en omröstning i Dagens Nyheter utsedd till Sveriges nationalfågel av läsarna. Vid en ny omröstning 2015, initierad av Sveriges ornitologiska förening, utsågs koltrasten åter till Sveriges nationalfågel. Detta har inneburit att det tidigare artkomplexet, vars utbredningsområde sträckte sig från västligaste Europa till Kina, har delats upp i fyra arter: koltrast, mandarintrast (T. Koltrastens utbredningsområde utifrån denna uppdelning sträcker sig från Azorerna i väst, genom Europa, Skandinavien, norra Afrika, och vidare österut till Mellanöstern till södra Iran och vidare i Centralasiens bergsområden kring Afghanistan, Pamir och Xinjiang. Den förekommer även som introducerad art i Australien.
Levnadssätt
Koltrasten är tack vare sin närhet till människor allmänt bekant. Han har en högljudd, melodisk sång. Namnet härstammar från turdus som betyder "trast" på latin och merula som var det latinska namnet för "koltrast". Koltrasten är en av cirka 65 arter av medelstora till stora trastar inom släktet Turdus, som karaktäriseras av rundade huvuden, ganska långa, spetsiga vingar och ofta melodisk sång. Likaså finns den i nordöstra Irak, Syrien och i nordvästra Jordanien. I Australien skedde etableringen från söder där den i dag är vanlig och den blev först talrik runt omkring Melbourne. Dock är den fortfarande ganska ovanlig runt omkring Sydney. Etableringen på omgivande öar kring Australien tros ha ägt rum utan mänsklig inblandning.
Häckning
Ju nordligare och strängare häckningsmiljö, desto större är andelen flyttande individer. Ofta används häckningsområdet även som övervintringsområde. Detta kan bero på det faktum att det finns allt fler vintergröna träd och buskar på tomter och i parker, vilket möjliggör en tidig häckning med höjd framgång. Ungerska populationen flyttar huvudsakligen till Italien, Sardinien och Korsika. Som pull, det vill säga dununge, har koltrasten ett dun som är matt blekbrunt med mörkare gråbruna spetsar.
Status
Tidigare behandlades en stor mängd trastpopulationer i palearktis som del av arten, men genetiska studier indikerar att de bättre beskrivs som fyra arter: koltrast, mandarintrast (T. Den population som tidigt etablerade sig på Tasmanien härstammar från ett antal fåglar från Hobart Zoo.
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org