Korp
Corvus corax
Korp, dialektalt även ramn , är en stor, svart kråkfågel. Korpen är en av de två största kråkfåglarna, jämte den afrikanska tjocknäbbade korpen, och troligen den tyngsta av alla tättingar.
Utseende
En adult korp är 54–67 centimeter lång och har ett vingspann på 115–130 centimeter. Fåglar från kallare områden som Himalaya och Grönland är i allmänhet större med något grövre näbbar, medan de från varmare områden är mindre med proportionellt mindre näbbar. Näbben är mycket kraftig och något böjd. Korpen har en lång, starkt graderad stjärt, mestadels svart regnbågsskimrande fjäderdräkt och mörkbrun regnbågshinna. Ungfågelns dräkt är likartad, men mattare och ungfågelns regnbågshinna är blågrå. Förutom genom den större storleken så skiljer sig korpen från andra kråkfåglar genom att ha en större och tyngre näbb och kilformig stjärt.
Utbredning
I många kulturer, bland annat i Norden, forntida Irland och Wales, Bhutan och längs Nordamerikas nordvästkust är korpar och har varit (liksom amerikansk kråka) vördade som själsliga eller andliga väsen eller som gudaväsen, ofta relaterade till död. I Sverige är den högsta kända åldern för en ringmärkt korp drygt 18 år. Korpen är den art i släktet kråkor som har mest vittspridd utbredning. Den är utbredd över hela Holarktis från Arktis och tempererade områden i Nordamerika och Eurasien till öknarna i Nordafrika och till och med på några öar i Stilla havet. I delar av Europa, som Nederländerna, Belgien och Danmark har den varit utdöd, men återintroducerats.
Levnadssätt
Den återfinns över större delen av norra halvklotet och är den mest spridda av alla kråkfåglar. Korpar blir i naturen omkring 10 till 15 år, men livslängder på upp till 40 år har noterats. Unga fåglar lever ofta i mindre flockar, men senare i livet bildar de livslånga par. Korpen har samexisterat med människor i tusentals år, och har i vissa områden varit så framgångsrik att den betraktas som ett skadedjur. En del av dess framgång beror på dess allsidiga kost. Korpar är extremt mångsidiga och opportunistiska när det gäller att hitta näringskällor. De livnär sig av as, insekter och matavfall, men även spannmål, bär, frukt och små djur.
Häckning
I många syd- och mellansvenska landskap hade arten utrotats, med några enstaka par på Stora Karlsö, vid Halle- och Hunneberg samt i västra väggar på Omberg. När paret har bildats, brukar de bo tillsammans hela livet, vanligen på samma ställe. Sexuell otrohet har observerats bland korpar, av hanar som besöker en honas bo när hennes partner är borta. Häckande par måste ha ett eget territorium innan de börjar bygga bo och para sig, och försvarar därför aggressivt ett territorium och dess tillgång på föda. Boet är en djup skål av stora pinnar och kvistar som binds ihop med ett inre skikt av rötter, lera och bark och fodras med ett mjukare material, såsom hjortpäls.
Status
Korpar kan vara mycket långlivade, särskilt i fångenskap eller under skyddade förhållanden. På 1800-talet jagades den mycket hårt, men antalet ökade på 1890-talet. Fram till 1950-talet häckade merparten av landets population i Småland, norra Dalarna och inre Norrland.
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org