Kricka
Anas crecca
Kricka är en liten andfågel som tillhör gruppen simänder. Amerikanska populationer urskildes tidigare som en egen art, amerikansk kricka (A.
Utseende
Globalt anses krickans bestånd vara livskraftigt, men minskar i antal i Sverige, så pass att den sedan 2020 är upptagen på Artdatabankens rödlista som sårbar. Vingspegelns översida är hos båda könen grön och undersidan svart. Hannen bär beroende på årstid två olika fjäderdräkter. Framrygg, hals och sidor är spräckliga av svart och vitt. Hannen har en brungrå rygg och övergump och en vit undergump. Honan är ovan brunsvart med rostbruna fjäderkanter och på undersidan brungul med mörka fläckar.
Utbredning
Den förekommer i Eurasien där den är vanlig och vida spridd. Under häckningen förekommer den främst i skyddade våtmarker och lever främst av frön och vattenlevande insekter. Nordamerikanska krickor, tidigare och i viss mån fortfarande urskild som den egna arten "amerikansk kricka" har ett vitt vertikalt band på kroppssidan hos hanen, medan europeiska och asiatiska krickor har ett vitt horisontellt vingband när anden ses liggande. Den amerikanska krickan saknar även de flesta av de gula linjerna som omringar det gröna på sidan av huvudet hos krickan. Nordamerikanska krickor har traditionellt behandlats som en del av krickan, men har urskilts som egen art och vissa gör det fortfarande.
Levnadssätt
carolinensis), och vissa gör det fortfarande. Från hösten fram till ruggningen i juni är dess huvud och hals rödbruna. Längs huvudets sida finns ett mörkgrönt band. Efter ruggningen liknar den honan. I flykten kan de snabba flockarna med krickor påminna om vadare trots sina korta ben, och på land är den, i jämförelse med många andra änder, ganska snabb och lättrörlig. Hanen har ett karakteristiskt upprepande visslande läte som hörs på våren utan uppehåll och som kan beskrivas som kriick. Vidare syns i flykten ett mer rosttonat främre vingband. Även om mitokondrie-DNA visar en ganska djup divergens är genomdivergensen begränsad, vilket indikerar omfattande genflöde.
Häckning
Den kan bilda stora flockar utanför häckningssäsongen. Under häckningsperioden lever den främst av vattenlevande insekter, som kräftdjur och dess larver, blötdjur och maskar. Krikan är dagaktiv under häckningssäsongen medan den främst födosöker i skymningen eller till och med nattetid under vintern. Häckningen påbörjas några veckor senare men inte förrän i maj i det nordligaste häckninsområdena. Honan lägger vanligtvis åtta till elva grönaktiga ägg men kullar med fem till 16 ägg har observerats, och äggen ruvas i 21–23 dagar.
Status
Den svenska populationen flyttar i september/oktober, främst till Nederländerna och Storbritannien, och återkommer vid islossningen i mars och april. Vintertid uppträder den ofta i brackvatten eller i skyddade vikar eller laguner utmed kusten. Från och med 2020 års rödlista listar dock Artdatabanken den som sårbar grundat på att arten tros minska relativt kraftigt i antal, i genomsnitt med 35% de senaste 18 åren.
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org