
Ljungpipare
Pluvialis apricaria
Ljungpiparen har gråbrun ovansida med beigegula och vita fläckar.
Utseende
På våren och under häckningstiden har den svart buk och svart strupe, inramad av en vit rand. Honorna är inte lika kontrastrika som hanarna, men det finns en stor variation i den svarta färgningen så att det inte alltid är möjligt att skilja könen åt. Den kan vara mycket svår att särskilja från amerikansk och sibirisk tundrapipare, men båda dessa har längre ben och grå "armhålor", ej vita. Kustpiparen saknar de gula tonerna i fjäderdräkten och har i flykten bredare, mindre spetsiga vingar. Nordliga fåglar har generellt en högre kontrast i fjäderdräkten och är svartare på bröstet och buken, medan typiska sydliga ljungpipare är blekare i teckningen och anlägger också en mindre komplett sommardräkt än de nordliga. Både hane och hona deltar i häckningsbestyren och växlar med varandra.
Utbredning
Fågeln häckar på hedar, mossar och tundra i norra Europa, i västra Asien samt på nordöstra Grönland. Vintertid flyttar den till Västeuropa och Medelhavsområdet. Den övervintrar i Storbritannien, på Irland, lokalt i Västeuropa från Danmark och söderut till Portugal och kring Medelhavet, vilket även omfattar Nordafrika. På Öland kallades den alwargrim eller alvargrimma, på Gotland för allvarhyna eller aiterhyna, i norra Sverige fjellhjerpe, hey-lo och fjellplistra medan den på samiska kallades hutti.
Levnadssätt
Den är en ganska långbent vadare, med en något kompakt kropp, men mindre och något smalare än kustpiparen. De individuella variationerna är dock mycket stora. Den senare varianten hörs även under andra delar av året. Ljungpipare födosöker på tundra och stränder, vilket även kan ske månupplysta nätter. De lever av insekter, kräftdjur och snäckor men även bär. I Skåne hette den ljungvipa, i Halland ljungspole, i Småland myrpytta, lertrana och åkerhöna. Den har också tidigare kallats brockfogel.
Häckning
Hanarna genomför spektakulär fjärilslik sångflykt på våren när de konkurrerar om häckningsplatserna, ett rytmiskt klagande "py-pii-u py-pii-u py-pii-u. ", ofta följt av snabbare "prepurrlja-prepurrlja-prepurrlja. " när den landar. Boet är en grund urgröpning på marken, som fodras med lite växtdelar. Honan lägger fyra ägg med två till tre dagars mellanrum. Äggen kläcks efter ungefär 30 dagar och ungarna kan genast livnära sig själva, men övervakas fortfarande av föräldrarna. Efter ungefär en månad är ungarna flygfärdiga.
Status
Globalt anses den vara livskraftig. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till mellan knappt två och knappt tre miljoner vuxna individer.
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org