Lundsångare
Phylloscopus trochiloides
Utseende
Undersidan är gråvit och ovansidan grågrön. Det mörka ögonstrecket är ofta inte lika markerat som hos nordsångaren och når heller inte fram till näbbroten som hos denna. Utöver det är den i genomsnitt något grönare ovan och vitare under samt har gulare ögonbryn och grövre näbb. Nitidus) har mer samma färgtoner som lövsångaren, med mossgrön ovansida, tydligt gult ögonbrynsstreck, gul kind och strupe. Till skillnad från lövsångaren har den vit undersida och ett tydligt vingband, och ibland en antydan till ett andra. Dessa resultat tolkas så att lundsångaren snarare består av flera arter.
Utbredning
Den häckar från Sverige österut till västra Kina. Vintertid flyttar den till södra och sydöstra Asien. Länge argumenterades att lundsångaren var en av mycket få exempel i djurvärlden på en ringart, en art där en cirkulär utbredning gör att individer från ändarna av populationen möter varandra och där uppträder som två olika arter, reproduktivt isolerade från varandra. Vad gäller lundsångaren har vidare studier visat att individernas variation i utbredningsområdet inte är klinal, det vill säga gradvis, utan visar istället plötsliga förändringar i både arvsmassa och utseende.
Levnadssätt
Den har ett långt vitt ögonbrynsstreck och ett ljust vingband. Locklätet är lite likt sädesärlans, ett "t'slii" eller "tisli". Plumbeitarsus) är mycket lik, men denna skiljer sig framför allt med att vingbandet är både längre, bredare och mer avgränsat, samt oftast förekomsten av även ett främre vingband. Även lätena är mycket lika, men locklätet är tydligare tvåstavigt och sången mer sammanflytande, snabbare och längre. Sången är mycket lik lundsångarens, men har ofta ett torrt drillande element i nästan alla fraser. Dock kan arterna ibland vara omöjliga att särskilja bara på lätet. Detta fenomen är dock ifrågasatt och anses av vissa som föråldrat. De allra flesta auktoriteter delar därför idag upp den i tre: lundsångare, sibirisk lundsångare (P.
Häckning
Det första fyndet gjordes i Lund 1939 av ornitologen Gustaf Rudebeck, medan den första häckningen konstaterades i Visby 1953. Den lägger tre till sju ägg per kull som ruvas enbart av honan i tolv till 13 dagar.
Status
Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till mellan 20,2 och 38,3 miljoner könsmogna individer. Den lilla populationen gör att den upptas på Artdatabankens rödlista, som nära hotad. Där och i Estland ökar den i antal.
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org