Mindre flugsnappare
Ficedula parva
Utseende
Arten ökar i antal och beståndet anses vara livskraftigt. Den har en tydlig vit orbitalring, och en liten mörk näbb med rosabrun bas på undernäbben. Sittande knycker fågeln ofta på stjärten. I flykten kan man se vita sidor basalt på den svarta stjärten, ungefär som hos en stenskvätta. Den adulta hanen har orangeröd strupe, med diffus gräns mot sitt beigevita bröst och undersida. Strupen är skarpt avgränsad av blygrå halssidor, den har också samma ton på huvudet och nacken.
Utbredning
Den häckar i centrala och östra Europa. Den är en flyttfågel som har sina vinterkvarter i Indien och Pakistan. Vissa övervintrar på sydöstra Arabiska halvön. Första häckningen i Sverige konstaterades 1944 i Småland. Sedan dess förekommer den regelbundet men sällsynt som häckfågel i stora delar av Götaland och Svealand och även lokalt i Norrlands kustland.
Levnadssätt
Vintertid flyttar den mot sydost till Indien. Den uppträder rastlöst och rör sig kvickt i lövverket, vilket skiljer den från flera av de andra arterna i samma släkte. I övrigt skiljs arterna främst på sången. På flyttningen hörs en kort, dämpad torr drill, serrrt. Oroslätet utgörs av en mjuk och kort tvåstavig vissling som kan bokstaveras dily. Den föredrar lövskog men trivs även i skogar med barrinslag. Ungarna tas om hand av båda föräldrarna och blir flygga efter tolv till 13 dagar.
Häckning
Fågeln är lätt att förbise eftersom perioden på året då den sjunger är kort. Boet placeras i håligheter i lövträd.
Status
Utifrån dessa kriterier kategoriseras arten globalt som livskraftig (LC) av internationella naturvårdsunionen IUCN. Från 2015 har den nedgraderats till den lägsta hotnivån livskraftig och är inte längre upptagen på rödlistan.
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org