Nötväcka
Sitta europaea
Utseende
Det är en satt fågel, med stort huvud, kort stjärt, lång spetsig näbb och starka fötter. Ovansidan är blekt blågrå, ansiktet vitt, undersidan ljusare i vitt eller orangebeige och den har svart ögonbrynsstreck. Kroppens sidor bakåt och delvis de undre stjärttäckarna är roströda. Näbben är rak, trind (rund), något trubbig och ungefär lika lång som huvudet. Stjärten är kort, mjuk och tvär. Baktån och tarsen har samma längd.
Utbredning
Arten är vanlig och det finns ingen oro för dess fortlevnad i de större delarna av dess utbredningsområde. Den förekommer också i Marocko i nordvästra Afrika. Arctica) bildar en så kallad överart och ersätter varandra geografiskt över Asien.
Levnadssätt
Liksom andra nötväckor födosöker den efter insekter på trädstammar och grenar, och har förmåga att röra sig med huvudet före nedför träd. Under vinterhalvåret besöker den gärna fågelbord. Genom ögat går ett svart streck. Näsborrarna täcks av täta, borstlika fjädrar. Första vingpennan är kort, fjärde pennan är längst. Under det att nötväckan klättrar på en lodrät stam, kan ibland en serie svaga pipljud höras. Asiatica (se nedan) är, i förhållande till nominatformen, mindre och ger ett rundare och knubbigare intryck.
Häckning
Frön och nötter utgör en betydande del av dess vinterföda och om hösten lägger arten denna föda på lager. Sitt bo bygger nötväckan i hål (oftast i träd).
Status
Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som livskraftig.
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org