Pärluggla
Aegolius funureus
Pärluggla är en liten uggla som förekommer i barrskogar i norra Europa, Asien och Nordamerika.
Utseende
Den är brun på ovansidan med vita fläckar (pärlor) på skuldrorna. Till färg och form är de båda könen lika. Hanen väger mellan 90 och 113 gram medan honan vanligtvis varierar mellan 126 och 194 gram, men det finns extremfall upp till 215 gram. Lätet är mycket karakteristiskt och består av en serie om tre till tio starka poande, "po-på-på-på-på-på", som upprepas många gånger och kan höras kilometerlångt. Ibland lämnar den viloplatsen för att bada eller för att vårda fjäderdräkten. Om födan tryter under häckningen svälter de minsta ungarna ihjäl eftersom de inte kan konkurrera med sina större kullsyskon, de äts då upp av de återstående ungarna och fungerar på så sätt som matreserv.
Utbredning
När sådana krascher inträffar kan pärlugglan uppträda i massförekomst också utanför sitt normala utbredningsområde. De tidigaste häckningarna kan påbörjas redan i slutet av februari och de senaste långt in i juni, men i Skandinavien är det normalt att de påbörjas i april. Honan lägger i allmänhet 3-7 nästan klotrunda vita ägg, men kullar mellan 1 och 11 ägg förekommer. Man har dessutom kunnat konstatera att polyandri och polygyni förekommer hos arten. Populationen har ökat i mellersta Europa de senaste åren.
Levnadssätt
För ugglesläktet Aegolius, se pärlugglor. Undertill är den vitaktig med bruna streck. Huvudet är stort, med gula ögon och ett vitt runt ansikte och ett "förvånat" uttryck. De korta fötterna är befjädrade ut till klorna. Dock skiljer de sig mycket i fråga om vikt. Pärlugglan har också en del andra läten, bland annat ett ekorrliknande smackande och ett mjukt läte som påminner om kajans kontaktläte (sannolikt ett honläte). Sånglusten begränsas av faktorer som vind, mulet väder, regn, snöfall, samt ibland av större ugglors närvaro. Ungarna tigger med ett kvidande "tzzziiii".
Häckning
Ungfåglar är mörkbruna utom i ansiktet där de har vita fält som sannolikt underlättar matningen i det mörka bohålet. Den sjunger nästan uteslutande efter mörkrets inbrott. Pärlugglan är helt beroende av tillgången på små däggdjur och kan uppträda med extremt täta förekomster där det finns gott om lämpliga byten och bohålor. Om populationen av smågnagare kraschar under våren, misslyckas pärlugglorna med den påbörjade häckningen, vilket leder till massdöd bland ungarna. Liksom andra ugglor kan den blåsa upp sig för att verka större vid störning, och fungerar inte det, gör den sig extremt smal för att likna en avbruten kvist.
Status
Bara i Tjeckien och Polen är den fortfarande listad som hotad. Även utgallring av större aspar där spillkråkan gärna hackar ut sina bon minskar de naturliga boplatserna.
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org