Rödspov
Limosa limosa
Utseende
melanuroides (Gould, 1846) – häckar i disjunkt i Sibirien öster om Jenisejfloden, i östra Mongoliet, och i nordöstra Kina (bestånd i nordöstra Sibirien är troligen bohaii); övervintrar från Indien, Indokina, Taiwan och Filippinerna söderut till Indonesien, Nya Guinea, Melanesien, Australien och troligen Nya Zeeland L. Dess långa, raka näbb är svart framtill och gulaktig eller orange baktill. Den adulta hanen är i sommardräkt rostbrun på hals, bröst och huvud. Ovansidan är brungrå och undersidan vit med mörka inslag. Stjärten är vit vid roten och svart på pennorna. På vintern har hanar och honor samma, mestadels grå, färgning.
Utbredning
Den häckar i stora delar av Europa och Asien. Den övervintrar i Medelhavsområdet och vid kusterna i västra Europa, i Afrika, kring Persiska viken och Kaspiska havet, norra Indien, Sydostasien, Australien och Nya Zeeland. Brehm, 1831) – häckar på Island, Shetlandsöarna, Orkneyöarna och vid Lofoten. Den häckar även oregelbundet på Färöarna. Limosa – nominatformen häckar i Europa och västra Asien. 2020) – häckningsområdet oklart men troligen i nordöstra Sibirien; utbredningsområdet vintertid är också ej helt känt, men har rapporterats från Hongkong och Vietnam till Thailand och Malaysia Arten har observerats på bland annat Grönland, Svalbard, Azorerna, Kap Verde, Madagaskar, i Sydafrika, på Jungfruöarna, Små Antillerna, Maldiverna och Seychellerna, i Guam, Mikronesien och på Nya Kaledonien.
Levnadssätt
Sitt vetenskapliga namn härstammar från latinets limus, som betyder "lera". Rödspovens vita vingband syns tydligt när den flyger. Dock överlappar måtten mellan limosa-hanar och islandica-honor varandra i stor utsträckning. Det roströda går också längre ned på buken och kroppssidorna. I flykten saknar den också helt vingband. Sången framförs ofta i spelflykt.
Häckning
De första kända häckningarna skedde på Gotland 1835 och på Öland 1856. Häckningstiden sträcker sig från april till juli. Många par som förblir tillsammans under hela livet flyger varje år tillbaka till samma häckningsplats. Boet, som göms väl i tät vegetation, är en grop i marken som inreds med strån och andra växtdelar. Honan lägger oftast fyra ägg, som är gröna med svarta fläckar.
Status
På senare tid har den minskat kraftigt i antal och IUCN kategoriserar den därför numera som nära hotad. Islandica istället haft en stadig ökning sedan mitten av 1980-talet och populationen uppskattas idag till 15 000–25 000 par. Men världspopulationen är trots detta minskande och en undersökning visar att den globala populationen minskat med 30% de senaste 15 åren. På grund av denna minskning placeras den på IUCN:s rödlista och kategoriseras där som missgynnad (NT).
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org