Sillgrissla
Uria aalge
Utseende
Båda könen är svarta eller mörkbruna på ryggen, huvudet och översidan av vingarna vilket kontrasterar mot den vita buken. Vingspannet är 61–73 cm och en adult fågel väger normalt runt ett kilo. På sommaren är den brunsvart på huvud, rygg, stjärt, ovansidan av vingarna och undersidan av vingpennorna. Undersidan är vit liksom undre täckarna. Näbben är lång och spetsig och när den flyger sticker de gråsvarta fötterna ut bakom fågeln. Honan och hanen turas om att ruva ägget och att mata ungen som aldrig lämnas obevakad.
Utbredning
Den häckar i kolonier utmed kusterna i de norra delarna av Holarktis. Även på Lilla Karlsö häckar tusentals sillgrisslor. Utöver Karlsöarna, häckar sillgrisslan även utmed Västerbottenkusten och på platser i Uppland och Södermanland. Utöver dessa kolonier finns bara tre ytterligare sillgrisslekolonier i hela Östersjön, Haverörn i Finska viken utanför Finland, och Græsholm (Ertholmene) och Hammeren (Bornholm) i Danmark. Merparten av alla sillgrisslor som häckar i Östersjön övervintrar i de allra sydligaste delarna av Östersjön som exempelvis i Gdansk-bukten.
Levnadssätt
På vintern är även hakan och området bakom ögat vitt. Vid kolonierna är sillgrisslorna mycket talföra. Främst utstöter de ett upprepande nasalt wha wha wha som går över i ett råmande läte. Den nordligaste kolonin finns på ön Bonden utanför Västerbottens kust i Kvarken. Räkningar längs svenska kusten visar på en tydlig ökning av sillgrisslor de senaste åren. Även räkningar på Stora Karlsö visar på en tydlig ökning. En studie som använde turistfoton från Stora Karlsö, från 1918 till 2005, visade på en kraftig ökning även längre tillbaka i tiden. Ökningen är troligtvis ett resultat av minskad dödlighet från jakt och bifångst, minskad påverkan från miljögifter, samt god tillgång till föda i Östersjön.
Häckning
2014 räknades det till 15 700 par på Stora Karlsö, och sedan dess har populationen ökat kraftigt, och antalet par skulle nu kunna vara uppemot det dubbla. Det enda ägget, som är päronformat, läggs direkt på berghällen. När ungen är ungefär tre veckor (mellan 15 och 30 dagar gammal) och har uppnått en vikt på 15–35 % av den adulta fågelns vikt lämnar den boplatsen tillsammans med en av föräldrafåglarna. Ungen är aldrig skild från sina föräldrar i mer än några sekunder upp till maximalt någon minut. Ibland hoppar ungen tillsammans med föräldern ner från klipphyllan.
Status
En viss procent (som ökar ju längre norr ut man kommer) har en vit ring runt ögat och ett vitt streck bakåt över kinden kallas för "ringvia". Tack vare sin fysiologi överlever de flesta fallet (hos Östersjöpopulationen förolyckas mindre än 1 % i fallet) där de omedelbart förenas med sina föräldrar som väntar på stranden eller i vattnet direkt under klipphyllan. Man tror att storskarven utgör ett skydd mot rovdjur och predation även för sillgrisslorna.
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org