Skäggmes
Panurus biarmicus
Skäggmesens läten är snabbt upprepade ping och tjing som ibland följs av ett utdraget tjirr samt en lågmäld sång.
Utseende
Trots namnet står den inte alls nära mesarna (Paridae) utan är istället en avlägsen släkting till lärkor (Alaudidae). Sedan 1960-talet har den etablerat sig som svensk häckfågel, med starkast fästen i Tåkern. Globalt anses beståndet vara livskraftigt. Inre vingpennorna är svarta med rostgula kanter och stjärten rostgul med vita spetsar på de yttre pennorna. Hannen har på vardera kinden förlängda fjädrar som liksom bildar spetsiga polisonger som i likhet med undre stjärttäckarna är svarta. Honan saknar förlängda fjädrar på kinderna och dess undre stjärttäckare är blekt rostgula.
Utbredning
Den påträffas i vassrika våtmarker i Europa och österut ända till östra Kina. Arten är för det mesta stannfågel och merparten av världspopulationen flyttar bara för att undkomma plötsliga köldknäppar. Enstaka fynd har gjorts under perioden januari till april i norra Afrika i bland annat Marocko, Algeriet och Egypten. Därifrån spred den sig över stora delar av södra och mellersta Sverige. Idag häckar den årsvis i Sverige så långt norrut som södra Värmland, Västmanland och Uppland, dock med mycket varierande förekomst beroende på vintrarnas stränghet. Goda år häckar den på mer än 100 lokaler i landet, medan antalet mer än halveras under dåliga år.
Levnadssätt
Första observationen gjordes vid Hammarsjön 1965 där den även häckade året efter. Den tillhör samma underordning, Sylvioidea, men i en tidig avgrening och är, förvånande nog, troligen närmast släkt med lärkor (Alaudidae). Den är helt beroende av hög och tät bladvass (Phragmites australis). Fågeln är vig, livlig och orolig, lever av insekter, om vintern även av allehanda frön. I övrigt tros den inte vara utsatt för predation i nämnvärd grad. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Wikispecies har information om Panurus biarmicus. Läten på xeno-canto. Org Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder.
Häckning
Häckningar har också konstaterats i södra Norrlands kusttrakter upp till Medelpad. Den bygger sitt bo på tuvor, lever parvis eller i små familjer samt döljer sig så mycket som möjligt. Makarna uppvisar stor tillgivenhet för varandra, framför allt under parningstiden. Första kullen startas redan i mars–april och följs sedan av en, två eller ibland eventuellt tre kullar fram till augusti–september.
Status
Den är sårbar för hårda vintrar då stora mängder ofta stryker med. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till mellan drygt 3,4 och drygt 7,8 miljoner häckande individer. Den togs därför upp på 2015 års upplaga av Artdatabankens rödlista som nära hotad.
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org