Skedand
Anas clypeata
Skedand är en simand med stort utbredningsområde på norra halvklotet. Skedanden förekommer i öppen, näringsrik våtmark.
Utseende
Den utmärker sig på sin stora breda näbb, som också gett den dess namn. Den födosöker genom att "beta" vattenvegetation, ofta genom att svänga näbben från sida till sida, men äter även blötdjur och insekter under häckningsperioden. Den har en kort hals och en iögonfallande stor och platt näbb, som ger den ett framtungt intryck både simmande och i flykten. Benen är orangefärgade, den har en grön vingspegel och dess vingundersidor är ljust gråvita med en mörk bakkant. Den adulta hanen i praktdräkt har stålgrå näbb, mörkgrönt huvud som kan se svart ut på håll, gult öga, vitt bröst och rygg, rödbruna kroppsidor och buk, svart stjärt och handpennor och klarblå övre armtäckare. Honan, som på avstånd kan påminna om en gräsand, är vattrad i beige och brunt och ger ett ganska ljust intryck.
Utbredning
Merparten är flyttfåglar som övervintrar i subtropiska och tropiska områden. Den har ett mycket stort globalt utbredningsområdet och kategoriseras inte som hotad. Vintertid förekommer arten utöver de sydligare häckningsområdena även i Afrika, södra Centralasien, Sydostasien, Mellan- och Sydamerika, och på öar i Stilla havet. Områden där den lokalt förekommer året runt är bland i Storbritannien, utmed i västra Västeuropa, i Italien, runt Svarta havet, i västra Nordafrika, I södra USA och utmed Nordamerikas västkust.
Levnadssätt
De flesta fjädrar är dock mörkt bruna men har en ljusbeige bräm. Den har ett ljust ansikte med en mörkare hjässa och ett mörkt ögonstreck och mörka ögon. Den är en förhållandevis tyst fågel. Den har till och med vid några få tillfällen vintertid observerats i Australien. Vanligast är den på Öland och Gotland. Som andra simänder har den traditionellt placerats i släktet Anas, men DNA-studier visar att skedanden tillsammans med exempelvis årta och några andra arter utgör en tydligt åtskild klad inom detta släkte. Fossil av en mycket liknande and har återfunnits från tidig pleistocen i Dursunlu, Turkiet.
Häckning
Utanför häckningsperioden tenderar den att bilda mindre flockar eller uppträda i par. Merparten av populationen är flyttfåglar och överger de nordligare häckningsområdena. Den är inte lika social, utanför häckningsperioden, som många andra simänder, och tenderar att bilda mindre flockar eller uppträda i par. Den äter även blötdjur och insekter under häckningsperioden. Boet är en grund fördjupning i marken, som fodras med växtmaterial och dun, ofta i närheten av vatten.
Status
Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC). I listan från 2020 anses den återigen vara nära hotad efter uppskattningar som visar att arten minskar allt kraftigare i antal. Antalet reproduktiva individer uppskattas till 3 800.
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org