Slaguggla
Strix uralensis
Slagugglan är ljust gråbrunbeige, det vill säga ljusare än kattugglan.
Utseende
Beståndet globalt anses vara livskraftigt, men bedöms vara nära hotad i Sverige. Den är 50–59 cm lång och har ett vingspann på 103–124 cm. Den vuxna honan väger 950–1150 gram, medan hanen som är mindre väger 600–850 gram. Den har små svarta ögon och orangegul näbb. Stjärten är kilformad och övre delen är jämnt tvärbandad. Kroppsundersidan är vitaktig med smala, bruna längsgående fläckar.
Utbredning
Den norra utbredningsgränsen går vid ungefär 65 grader nordlig latitud, och den sydliga gränsen följer ungefär taigans sydliga utbredningsområde. Det finns reliktpopulationer i bergsområden i Centraleuropa. Den förekommer också i kanten där skogen möter jordbruksbygd och undviker tät skog, speciellt barrskogar. Den lilla populationen som återfinns i södra Europa häckar i bokskogar och bergsskogar och föredrar fuktigare marker. Eftersom Europa tros utgöra ungefär 25 % av utbredningsområdet kan världspopulationen mycket preliminärt uppskattas till mellan 350 000 och 1,2 miljoner vuxna individer. I Mellansverige (och även i södra Finland) tycktes den tidigare den ha ökat i antal, troligen till följd av uppsättning av holkar.
Levnadssätt
Den har ett runt huvud med en ganska platt ansiktsrundel. Dess vingar är rundade och dess flykt är direkt och målmedveten. Först två stavelser följda av fyra sekunders tystnad, följt av två liknande stavelser omedelbart följt av tre till: "vo-hå. Hanen har även en alternativsång med sex till åtta dova hoande ljud som stiger successivt i volym, tonhöjd och tempo, dock avtagande precis på slutet. Sin tätaste förekomst har den från Uppland till Medelpad. Samma studie visade också på att det råder stora individuella skillnader på aggressivitetsnivå, och förmåga att justera sitt aggressiva beteende efter situation, men att de honor som uppträder mest aggressivt är de som lyckas föda upp flest ungar. Från Västmanland, Värmland och Dalsland rapportera den årligen i lågt antal, i Västerbotten tros det finnas 200–400 par, i Norrbotten cirka 60, i Pite lappmark cirka fem och i Lule lappmark cirka tio par. Under 1984–85 häckade ett par i Östergötland och 1988 ett par i Västergötland.
Häckning
Norr om Polcirkeln är den mycket sällsynt och häckningar har inte rapporterats under senare tid. Slagugglan som ibland brukar beskrivas som en fågel med en bedrägligt mild uppsyn, är mycket aggressiv när dess ungar lämnar boet och kan attackera närgångna människor. En finsk studie visade att de är som mest aggressiva efter att sorkpopulationen har kraschat och är på väg att återhämta sig, när den har många ägg eller ungar i boet eller när den har påbörjat sin häckning tidigt på säsongen. Det moderna skogsbruket med hyggen i kombination med nedläggning av jordbruksmark tros gynna slagugglan.
Status
På grund av detta kategoriseras den som livskraftig av IUCN. Nya data pekar dock på motsatsen att den minskat något på senare tid, varför den sedan 2020 listas som nära hotad i Artdatabankens rödlista.
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org