Smålom
Gavia stellata
Vintertid är smålommen gråsvart ovan och vit undertill och i häckningsdräkt anlägger den ett rött parti på halsen.
Utseende
Med en ungefärlig längd på 60 cm och ett vingspann på cirka 100 cm är arten den minsta och lättaste av lommarna. När den flyger har den snabbare vingslag än andra lommar och benen skjuter knappt ut bakom stjärten. Hos alla lommar är benen placerade så långt bak på kroppen att de ej kan gå på land utan istället använder dem för att putta sig fram liggande på bröstet. Resten av kroppen är mörkt grå med små ljusare fläckar på ovansidan och ljus på undersidan. Simmande håller den ofta huvud och näbb påtagligt uppåtriktade. I vinterdräkten är den mörkgrå med små ljusa prickar på ovansidan.
Utbredning
Den är en utpräglad flyttfågel som främst återfinns i den tempererade regionen på norra halvklotet, i både Nearktis och Palearktis och bland lommarna har den det största utbredningsområdet. Smålommen häckar vid små skogsomslutna vattendrag och övervintrar i kustområden. Man tror att arten utvecklades i Palearktis och att dess utbredningsområde senare expanderat till Nearktis. Populationen som häckar på Kurilerna och på Aleuterna är stannfåglar. Under vinterhalvåret lämnar alla fåglar sina sötvattensområden och övervintrar i kustområden.
Levnadssätt
Den höjer och sänker ofta huvudet i flykten och flyger i övrigt ofta med sänkt huvud. Den är alla tider på året bunden till vatten och befinner sig bara på land för att häcka. Till skillnad från de andra lommarna kan den häcka flera par tillsammans i närheten av varandra, eftersom boreviret inte är näringsrevir, födan hämtas i större sjöar, floder eller i havet. Dess huvudsakliga föda utgörs av fisk. Först placerade Pontoppidan arten i släktet Colymbus, vilket var ett släkte som omfattade doppingar såväl som lommar, och som idag inte längre är i bruk. År 1788 delade den tyske naturvetaren Johann Reinhold Forster upp detta släkte och flyttade lommarna till sitt nuvarande släkte. Trots detta placeras alla fem lommar i samma släkte. Den är den minsta och lättaste av lommarna.
Häckning
Fågeln lever i monogama förhållanden och paret hjälps åt att bygga boet, ruva äggen och ta hand om ungarna. Beteendet har feltolkats som parningsspel, men det är ett revirförsvar. Det utförs under hela häckningstiden, mot inkräktare, men kan också utlösas när den ena maken återkommer från en provianteringsutflykt, och inte genast identifieras. De bygger sitt bo vid små skogsomslutna vattendrag, ofta vid gungflystränder med omgivande våtmarker men även vid vattendrag med fasta stränder och stenig botten.
Status
Smålommens mycket stora globala population minskar, men inte såpass mycket att arten anses vara hotad. Den globala populationen uppskattas till 200 000–590 000 individer. Populationstrenden är negativ men nedgången är inte så kraftig att den anses som hotad. På grund av detta kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org