Stenfalk
Falco columbarius
Stenfalk är en kompakt liten falk som häckar cirkumpolärt på norra halvklotet. Amerikanska gruppen Falco columbarius columbarius (Linnaeus, 1758) – häckar från Kanada och nordligaste USA och österut till Klippiga bergen, förutom kring Great Plains.
Utseende
Vad gäller storlek, form och färg är den ganska distinkt gentemot de andra falkarna. Den är en kompakt fågel med ganska breda vingar och lång stjärt. En adult hane blir mellan 25 och 30 centimeter lång och har ett vingspann på 50–65 centimeter. Hanen är kontrastrikare färgad medan honor och juveniler har gråbrun ovansida och ljusare, kraftigt längsstreckad, undersida och tvärbandad stjärt. Generellt följer stenfalkens färgvariationerna i de två grupperna, oberoende av varandra, Glogers lag, vilket innebär att de färgstarkaste pigmenteringen förekommer hos de populationer som befinner sig i fuktiga områden, det vill säga närmre ekvatorn.
Utbredning
Eurasiatiska gruppen europeisk stenfalk Falco columbarius aeasalon (Tunstall, 1771) – häckar i norra Eurasien från Brittiska öarna, över Skandinavien till centrala Sibirien, i norra Storbritannien med visst genflöde från subaesalon; populationen på Brittiska öarna är stannfåglar medan övriga är flyttfåglar som övervintrar i Europa och i Medelhavsområdet så långt som till Iran Falco columbarius subaesalon (C. L. Brehm, 1827) – häckar på Island och på Färöarna, den senare har ett visst genflöde med aesalon och är för övrigt enda rovfågeln på ön; Stannfåglar Falco columbarius pallidus (Sushkin, 1900) – häckar på asiatiska stäppen mellan Aralsjön och bergsmasivet Altaj; flyttfåglar som övervintrar i södra Centralasien och norra Sydostasien Falco columbarius insignis (Clark, 1907) – häckar i Sibirien mellan floderna Jenisej och Kolyma; flyttfåglar som övervintrar på kontinentala Östasien Falco columbarius lymani (Bangs, 1913) – häckar i bergsområden i östra Kazakstan och omkringliggande områden; kortflyttande Falco columbarius pacificus (Stegmann, 1929) – häckar från Transbajkal till Sachalin‚ flyttfåglar som övervintrar i Japan, Koreahalvön och närliggande områden. Flyttfåglar som övervintrar i södra Nordamerika, Centralamerika, Karibien och norra Sydamerika från Guyana och Surinam till foten av norra Anderna. Övervintrar sällsynt i Norra USA. Falco columbarius richardsoni (Ridgway, 1871) – häckar på Great Plains från Alberta till Wyoming; stannfåglar Falco columbarius suckleyi (Ridgway, 1873) – häckar vid stillahavskusten i Nordamerika, från södra Alaska till norra delarna av staten Washington; stannfågel, men genomför vissa höjdförflyttningar Stenfalk häckar i barrskog från norra Dalarna och norrut genom större delen av Norrland, men även i fjällen och med några par på Öland. Resultat från studier av biogeografi och DNA indikerar att den tillhör en icke-monofyletisk utvecklingslinje av falkar, från Europa till Nordamerika, tillsammans med sparvfalk (F.
Levnadssätt
Det eurasiska taxonet får då artepitetet aeasalon. Femoralis) och dess närmsta släktingar. Vaxhuden är gul och hos juveniler blågrå. Ansiktsteckningen är svag, där mustaschstrecket är otydligt med en antydan till ett rostaktigt nackband. Ungarna blir flygfärdiga på runt en månad. Den kan ta sitt byte både i luften och på marken. Stenfalken sitter gärna på en något upphöjd plats och spanar efter byte. Wikispecies har information om stenfalk.
Häckning
Den kan också lägga äggen på en klipphylla. Honan lägger i maj–juni fyra till fem ägg och ruvar dem huvudsakligen själv i cirka en månad. Äggen har en gulvit botten, som i stor utsträckning täcks av rödbruna prickar.
Status
Merparten av världspopulationen är flyttfåglar. Stenfalken förväxlas ibland med kompakta mindre hökar som sparvhök, men har till skillnad från dessa spetsiga vingar. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org