Större hackspett
Dendrocopos major
Större hackspett flyger i bågflykt, det vill säga i tydliga upp- och nedåtgående bågar.
Utseende
Längden är 23–25 cm och vingspannet 34–39 cm. Födan består av skalbaggar, myror, bladlöss och andra insekter, samt bär som till exempel blåbär och lingon – vintertid främst frön i gran- och tallkottar.
Utbredning
Den förekommer i Europa (där den är den vanligaste arten av hackspett), norra Afrika och norra Asien. Merparten av världspopulationen är stannfåglar, förutom de som häckar i den kallaste nordligaste delarna av utbredningsområdet. När balkanspettens utbredningsområde expanderade i Europa hybridiserade den ganska ofta med större hackspett, men idag är det mycket ovanligt. Major – nominatformen förekommer i Skandinavien och nordöstra Polen till västra Sibirien D. Brevirostris (Reichenbach, 1854) – förekommer från västra Sibirien till östra Sibirien, nordöstra Kina och norra Mongoliet D.
Levnadssätt
Arten har ett brokigt svart-vitt-rött utseende. Fullvuxna hanar har svart hjässa med en röd fläck i nacken, medan fullvuxna honor saknar rött på huvudet. Ungarna har röd hjässa precis som mindre hackspett. Tidigare trodde man att mellanspetten stod större hackspett nära. DNA-studier visar dock att de endast är avlägset släkt. Den är regionalt utdöd på Irland och den har observerats vid ett fåtal tillfällen på Island och Färöarna. Peters erkände 27 stycken 1948, 22–26 av Cramp et al.
Häckning
I maj läggs fem till sju ägg som ruvas i tolv till 13 dygn. Ungarna blir flygfärdiga efter 20-25 dygn, och de matas oftast en tid efter det att de har lämnat boet. Större hackspett tar ibland även fågelungar och ägg.
Status
Den tros minska i antal, men inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad. På grund av detta bedöms inte arten vara hotad utan kategoriseras av IUCN som livskraftig (LC). Däremot kan arten lokalt vara hotad, främst på grund av att deras habitat fragmenteras.
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org