Svart rödstjärt
Phoenicurus ochruros
I norra Europa är svart rödstjärt tillsammans med koltrasten den fågel som först börjar sjunga i gryningen.
Utseende
Den adulta hanen är på våren gråsvart på huvud, rygg och mage, har ljusa områden på vingarna och en iögonfallande orangeröd stjärt. I första sommardräkt (det vill säga ettåriga fåglar) är hanarna inte lika svarta och saknar den ljusa vingfläcken. Honan är oansenligt gråbrunt färgad, men mörkare än en hona av rödstjärt, och har brunröd stjärt. Gmelin, 1789), inklusive aterrimus – Euroåa, västra Turkiet och nordvästra Afrika ochruros – nominatformen häckar i bergstrakter från östra Turkiet till norra Iran; övervintrar söderut till Irak semirufus (Hemprich & Ehrenberg, 1833) – häckar i bergstrakter i Syrien och Libanon; ses vintertid till Israel och Sinaihalvön phoenicuroides (Horsfield & Moore, 1854) – häckar från nordöstra Iran och Turkmenistan österut till sydöstra Kazakstan, nordvästra Kina samt sydcentrala och östra Mongoliet murinus (Fedorenko, VA, 2018) – förekommer i nordöstra Kazakstan, sydcentrala Sibirien, allra mest nordcentrala delarna av Kina samt västcentrala Mongoliet rufiventris (Vieillot, 1818) – förekommer från centrala Himalaya till centrala Kina Svart rödstjärt spred sig norrut i Europa i samband med industrialiseringen och invandrade till Sverige i början av 1900-talet. Det svenska beståndet flyttar i september–november till Mellaneuropa och västra Medelhavsområdet. De senaste 30 åren har den ökat i antal med 5–45 %, men de senaste tio åren har beståndet varit stabilt.
Utbredning
Delar av populationen är flyttfåglar som övervintrar i Medelhavsområdet, norra Afrika så långt söderut som Etiopien och Somalia, Mellanöstern, Indien och Sydostasien så långt österut som till Myanmar. Idag förekommer den sparsamt till sällsynt i södra Sverige upp till Dalsland–Närke–Gästrikland. Den förekommer karakteristiskt i industriområden, hamnar och vid större byggarbetsplatser, där byggnaderna tjänar som "ersättning" för dess ursprungliga klippmiljö. Enstaka fåglar kan övervintra i södra Sverige. Ofta förekommer två kullar om året, ibland till och med tre. I Europa tros 5,76–10 miljoner par häcka.
Levnadssätt
Sången är en kort pressad strof av ganska ljudliga men något sträva toner (först en stigande räcka på 3-4 toner, och sedan en kort drill med en något utdragen sistaton) som ofta följs av ett karakteristiskt, men ej lika ljudligt, skrapande läte som låter som om man vickar en käpp i glaskross eller torrt grus: "tju-tjy-tjy-tjii-didididii(krrekrrekrrekrre)". Ungfåglarna matas sedan av båda föräldrarna i 12 till 19 dagar. Den söker föda på marken eller jagar från en sittplats förbiflygande insekter. Acta Zoologica Sinica, vol. 52, sid:310–313. Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder.
Häckning
Sedan ungefär 200 år påträffas den också i städer. Den bygger sitt bo i bergsskrevor eller på hus i nischer och skrymslen. Hon ruvar sedan ensam på äggen i 12 till 16 dagar.
Status
Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som livskraftig (LC). Arten upptas sedan 2015 på Artdatabankens rödlista för hotade arter och placeras där i kategorin nära hotad (NT).
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org