Tobisgrissla
Cepphus grylle
Globalt anses tobisgrisslan vara livskraftig.
Utseende
Arten känns i sommardräkt igen på sin helsvarta dräkt, vita vingfläckar och lysande röda fötter. Den har spetsig näbb, päronformad kropp och relativt litet huvud. Om sommaren är fjäderdräkten helt svart utom en stor vit vingfläck och röda ben. På vintern skiftar färgen på huvudet och undersidan till vitt, medan ovansidan är tvärvattrad. Vingarna behåller dock sina färger. I juvenil dräkt påminner den om adult i vinterdräkt, men ovansidan är mörkare och brunare.
Utbredning
Den häckar i stenskravel nästan cirkumpolärt i nordligaste Nordamerika, Europa och Asien, men även utmed Atlantkusten, i Europa söderut till Irland, samt i Östersjön. De övervintrar ofta i häckningsområdet, men kan också flytta något söderut på vintern. Östersjötobisgrissla övervintrar i södra och mellersta delen av Östersjön, medan de på Västkusten i stor utsträckning flyttar till danska farvatten i Kattegatt. Istället är den en del av släktet Cepphus tillsammans med de två arterna beringtejst och glasögontejst, som båda förekommer i norra Stilla havet och Berings sund.
Levnadssätt
Liksom andra alkor flyger den tätt över vattnet med snabba, svirrande vingslag. Jämfört med hane av svärta, som den kan påminna om, skiljer den sig tydligt i flykten med de för alkorna typiskt svirrande vingslagen och den baktunga profilen. Om vattnet fryser flyttar de ut till öppet vatten. De kolonier som finns kvar nära fastlandet är i branta stup omgärdade av vidsträckta vattenområden. Därefter överges de helt av föräldrarna och tar sig själva ner till vattnet för att lära sig söka föda på egen hand. Tobisgrisslan dyker från ytan och simmar under vattnet efter födan, huvudsakligen fisk och kräftdjur men också en del blötdjur, insekter och växtdelar. 1993–1994 uppskattades det till 637 par. I Östersjön har den de senaste decennierna minskat kraftigt utmed kusten från Småland till Uppland.
Häckning
Tejsterna utgör en systergrupp till en klad alkor där grisslorna i Uria ingår, men även alkekungen, tordmulen, den utdöda garfågeln och alkorna i Synthliboramphus. Den lägger två ägg oftast i en spricka i berget eller i en hålighet under en sten, men ibland även under ilandflutet virke eller i en jordhåla. Äggen värps i maj, ruvas i 28–29 dygn och ungarna stannar i boet ytterligare 35 dagar.
Status
Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till mellan 400 000 och 1,5 miljoner vuxna individer. Sedan 2010 upptas arten som nära hotad på Artdatabankens rödlista.
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org