Tretåig hackspett
Picoides tridactylus
Tretåig hackspett är en hackspett som förekommer över hela tajgaområdet i Palearktis och i ett antal isolerade bergsområden längre söderut. Tretåig hackspett mäter 21,5–24 centimeter, är svartvit och den adulta hanen har gul hjässa.
Utseende
Tidigare behandlades den nordamerikanska vedspetten (Picoides dorsalis) som en del av den tretåiga hackspetten, men urskiljs numera oftast som egen art. Det svenska trivialnamnet och det vetenskapliga namnet tridactylus, som betyder "tre tår", har den fått för att den just har tre tår. Tretåig hackspett livnär sig främst av insekter, som den fångar genom att hacka eller peta i barken på mestadels döda eller starkt skadade träd. Tretåig hackspett blir könsmogen efter ett år, är monogam under häckningssäsongen och parbildningar som varar över flera år förekommer. Kullen består av tre till fem ägg som ruvas av båda föräldrar i ungefär 12 dagar. Bestånden har påverkats negativt av det moderna skogsbruket.
Utbredning
Den är starkt bunden till gran men förekommer lokalt i annan skogstyp. I Sverige är den exempelvis upptagen på ArtDatabankens röda lista som nära hotad. Den häckar i hela det nordliga barrskogsbältet från nordöstra Polen, mellersta Skandinavien och Baltikum och österut till Kamtjatka, Sachalin och Hokkaido. De mellaneuropeiska och sydosteuropeiska utbredningsområdena, som anses som kvarlevor från istiden, omfattar subalpina till alpina lägen i Alperna, Karpaterna, Dinariska alperna och Rodopibergen. Det förmodas att häckning fortfarande förekommer även i vissa bergsområden i Grekland. Tridactylus inklusive sakhalinensis (Buturlin, 1907) – nominatformen förekommer från Skandinavien till norra Mongoliet, Manchuriet och Sachalin P.
Levnadssätt
Den hackar efter föda på döda eller mycket skadade träd. Huvudfödan utgörs av larver, puppor och omogna imagines av barkborrar, vivlar, praktbaggar, träbockar, trästeklar och träfjärilar. Ungarna matas och vårdas av båda föräldrarna under 21 till 25 dagar. Efter detta följer en längre period, upp till två månader, då ungarna fortfarande regelbundet, men senare endast mer sporadiskt, matas av föräldrarna. Den har svarta vingar med vita markeringar, vit hals och buk och svart- och vitrandigt huvud.
Häckning
Paret hackar vanligtvis ett nytt häckningshål varje år, i döda eller döende barrträd. Kännetecknande är de mörka sidorna, den ljusa skäggranden och det vita ögonbrynsstrecket. Det vanligaste lätet är ett som liknar större hackspettens men är mer dämpat, och låter ungefär gyg eller gygg, ibland också ett hårdare kyk. De tyska häckningsområdena är koncentrerade i Schwarzwald, i württembergska och bayerska Allgäu, i nationalparken Berchtesgaden och i nationalparken Bayerischer Wald. Också i de höga lägena i norra och särskilt nordöstra Ungern räknas P.
Status
Goda och stabila populationer finns vidare i Tjeckien och Slovakien. I de övriga nordösteuropeiska staterna tycks populationerna vara stabila, och från Estland rapporteras till och med en ökning. Framtidsutsikterna bedöms dock vara dåliga, och arten är upptagen på Artdatabankens röda lista som nära hotad. 2020 skattades antalet reproduktiva individer till 15 800 (11 400–21 800).
Källor:
- Wikipedia - https://sv.wikipedia.org